Fem spelrelaterade motioner som avslogs av Riksdagen

Introduktion

Reformen av spelregleringen i Sverige var ett svar på behovet av att modernisera och effektivisera regelverket för att hantera de utmaningar som spelmarknaden stod inför. Det tidigare systemet, som var ett monopol, ansågs vara föråldrat och hade svårigheter att hantera den växande onlinespelmarknaden samt att skydda spelare från olaglig spelverksamhet och spelberoende.

Den nya spellagen hade flera huvudsakliga mål men det som man framförallt ville åstadkomma var att stärka följande punkter:

• Licenssystem: Den nya lagen införde ett licenssystem för spelverksamhet i Sverige. Det innebar att alla speloperatörer som ville erbjuda spel på den svenska marknaden var tvungna att ansöka om en licens och följa strikta regler och villkor.
• Spelansvar: En viktig aspekt var att stärka spelansvaret och skyddet för spelare. Detta inkluderade åtgärder som obligatorisk registrering, möjligheten till självavstängning, tydligare information om spel och risker samt åtgärder för att förhindra spelberoende.
• Tillsyn och kontroll: Den nya lagen inrättade en starkare tillsynsmyndighet, Spelinspektionen, för att övervaka och reglera spelmarknaden. Tillsynsmyndigheten hade befogenhet att utfärda licenser, övervaka efterlevnaden av regelverket och vidta åtgärder mot olagliga operatörer.
• Bekämpning av olagligt spel och penningtvätt: En annan viktig aspekt var att stärka åtgärderna mot olagligt spel och penningtvätt. Den nya lagen gav polisen och tillsynsmyndigheten ökade befogenheter att bekämpa dessa aktiviteter.

Flera motioner relaterade till spelrelaterade frågor granskades av Riksdagens kulturutskott och det är där eventuella förändringar sker. Vi ska ta upp fyra motioner som inte fick igenom.

Motion 1: Införande av en spelskatt för ideella organisationer

Motionen föreslog att förbjuda all form av spelreklam, inklusive online och på allmänna kommunikationsmedel, för att skydda konsumenter och förhindra spelberoende. Huvudargumenten bakom motionen var att spelreklam lockar till ökat spelande och kan vara skadligt för sårbara grupper, särskilt unga och spelberoende personer. Det ansågs att ett totalförbud mot spelreklam skulle vara en effektiv åtgärd för att minska spelrelaterade problem och beroenden.

Dock röstades motionen ned av Riksdagen av flera skäl. Ett viktigt argument var att ett totalförbud mot spelreklam skulle vara oförenligt med EU-rätten, speciellt med tanke på den fria rörligheten för tjänster och friheten att bedriva näringsverksamhet. Det ansågs att ett sådant förbud skulle kunna strida mot den inre marknadens principer och påverka den fria konkurrensen.

Ytterligare en invändning var att ett totalförbud mot spelreklam skulle vara en inskränkning av yttrandefriheten. Reklam betraktas som en form av kommersiellt tal, och det fanns farhågor om att förbudet skulle vara för långtgående och strida mot principen om yttrandefrihet.

Motståndare till motionen menade också att ett totalförbud mot spelreklam skulle kunna vara ineffektivt och kontraproduktivt. Istället för att eliminera spelrelaterade problem skulle det kunna skapa ett vakuum där olagliga och oreglerade spelaktörer skulle dra nytta av avsaknaden av laglig spelreklam. Vissa förespråkade istället för strängare reglering och ansvarsfull marknadsföring som ett mer balanserat sätt att hantera frågan. Av dessa skäl valde Riksdagen att avslå motionen om ett totalförbud mot spelreklam.

Motion 2: Inrättande av en spelombudsman

Motionen föreslog att inrätta en spelombudsman som en ny oberoende myndighet för att hantera klagomål och tvister mellan konsumenter och speloperatörer. Huvudsyftet var att säkerställa rättvisa och transparenta processer samt att skydda konsumenternas rättigheter.

Förslaget om en spelombudsman inkluderade följande huvudpunkter:

• Oberoende part: Spelombudsmannen skulle vara en separat och oberoende part med befogenhet att ta emot och utreda klagomål från spelare och undersöka ärenden som rör speloperatörernas agerande gentemot konsumenterna.
• Konsumenttillgänglighet: Spelombudsmannen skulle fungera som en tillgänglig och lättillgänglig instans för konsumenter att vända sig till vid eventuella problem med speloperatörer. Det skulle vara en centraliserad plattform för att rapportera klagomål och få hjälp med tvister.
• Ökat konsumentskydd: Genom att inrätta en spelombudsman skulle det finnas en starkare kontrollfunktion och en dedikerad instans för att bevaka och skydda konsumenternas rättigheter inom spelindustrin. Det skulle bidra till ökad transparens och säkerhet för spelarna.

Motionens huvudargument var att en spelombudsman skulle fylla en viktig lucka i regleringen och tillsynen av spelmarknaden. Genom att skapa en separat myndighet skulle det vara möjligt att bättre hantera klagomål och tvister som rör spelrelaterade frågor och säkerställa att konsumenterna behandlas rättvist.

Riksdagen valde dock att avslå motionen om att inrätta en spelombudsman. Ett av skälen var att det ansågs finnas tillräckliga befintliga myndigheter och organ, såsom Spelinspektionen, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden, som redan har ansvar för tillsyn och konsumentskydd inom spelområdet. Det ansågs vara onödigt och duplicerande att inrätta en ytterligare myndighet, och att de befintliga myndigheterna skulle kunna hantera frågorna på ett tillfredsställande sätt.

Motion 3: Reglering av loot boxes som spel för pengar

Motionen föreslog att definiera loot boxes som en form av spel och att lägga dom under samma reglering och restriktioner som andra spelprodukter. Syftet var att förebygga minderårigt spelande och beroende bland spelare.

Följande huvudargument och förslag framfördes i motionen:

• Definition av loot boxes som spel för pengar: Motionen föreslog att loot boxes, vilka är virtuella föremål som kan köpas med riktiga eller virtuella pengar och innehåller slumpmässiga belöningar, skulle definieras som en form av spel. Detta skulle innebära att de skulle omfattas av samma reglering och begränsningar som traditionella spel.
• Skydd mot minderårigt spelande: Genom att reglera loot boxes som spel skulle det finnas starkare åtgärder för att förhindra att minderåriga spelare lockas till att delta i spel med beroendeframkallande och slumpmässiga element. Det skulle främja en säker och ansvarsfull spelmiljö för alla spelare.
• Internationella och nationella diskussioner: Motionen hänvisade till pågående internationella och nationella diskussioner om loot boxes och behovet av att reglera dem. Genom att agera tidigt och införa reglering skulle Sverige kunna vara en föregångare och bidra till att forma en ansvarsfull och hållbar spelindustri.

Riksdagen avslog dock motionen om att reglera loot boxes som spel. Ett av skälen var att det ansågs vara för tidigt att fatta beslut på nationell nivå, då det pågick undersökningar och diskussioner om lootlådor både nationellt och internationellt. Det framhölls att det behövdes mer evidens och forskning för att bedöma om loot boxes faktiskt utgjorde en form av spel och vilka konsekvenser en reglering skulle ha. Riksdagen ansåg att det var mer lämpligt att avvakta resultaten från pågående utredningar och diskussioner innan man eventuellt vidtog åtgärder på nationell nivå.

Motion 4: Öka finansieringen för forskning om spel

Motionen föreslog att avsätta mer resurser från spelbolagens intäkter för att stödja oberoende och tvärvetenskaplig forskning om spelrelaterade frågor, såsom förekomst, förebyggande, behandling, reglering med mera.

Följande huvudargument och förslag framfördes i motionen:

• Ökad finansiering för forskning: Motionen föreslog att öka finansieringen för forskning om spel genom att tillhandahålla ytterligare resurser från spelavgifterna. Detta skulle möjliggöra en ökad kunskapsbas inom området och stödja utvecklingen av evidensbaserade åtgärder för att hantera spelrelaterade problem.
• Oberoende och vetenskaplig forskning: Genom att tillhandahålla mer finansiering skulle det vara möjligt att stödja oberoende forskning. Detta skulle bidra till en djupare förståelse av spelens effekter på individer, samhället och folkhälsan samt möjliggöra en mer holistisk och målinriktad strategi för att förebygga och hantera spelrelaterade problem.
• Breddad forskningsfokus: Motionen betonade behovet av att forskningen inte bara skulle fokusera på själva spelandet, utan även omfatta områden som spelreklam, spelberoende, reglering och behandlingsmetoder. Det skulle ge en bredare och mer nyanserad förståelse av spelrelaterade frågor och bidra till att forma en hållbar och ansvarsfull spelindustri.

Riksdagen avslog dock motionen om att öka finansieringen för spelrelaterad forskning. Ett av skälen var att motionen ansågs vara vag och ospecificerad. Det påpekades att det redan finns en dedikerad fond för spelrelaterad forskning som administreras av Vetenskapsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. Denna fond tillhandahåller redan finansiering för forskning om spel och spelberoende. Riksdagen ansåg att det var mer lämpligt att stödja och förstärka befintliga forskningsinitiativ och resurser än att skapa ytterligare finansieringskanaler.

Slutsats

Slutsatsen av de olika motionerna är att det finns en pågående diskussion och intresse för att förbättra spelregleringen i Sverige och att hantera relaterade frågor som spelreklam, konsumentskydd, loot boxes och forskning om spel. Trots att vissa förslag och motioner har lagts fram, har Riksdagen valt att avslå dem av olika skäl. Det kan bero på att vissa förslag bedöms vara oförenliga med EU-lagstiftning, kränka yttrandefriheten, vara obehövliga eller bristfälligt underbyggda.

Det är tydligt att det finns en strävan att balansera regleringen av spel för att skydda konsumenterna och minska risken för spelberoende samtidigt som man bevarar en sund och hållbar spelmarknad. Det är också viktigt att genomföra forskning för att öka kunskapen om spelrelaterade frågor och möjliggöra evidensbaserade åtgärder. Dessa diskussioner och beslut reflekterar det pågående arbetet för att upprätthålla en ansvarsfull och reglerad onlinekasinoindustri i Sverige. Det är dock viktigt att inte reglera marknaden för mycket eller för hårt. Detta på grund av de lagliga alternativen då kommer bli färre och produkten sämre, vilket då leder till att kunderna i större utsträckning kommer att välja de olicensierade och olagliga alternativen.